Ultratrail...

I helgen går UTMB - Ultra Trail Mont Blanc - 166 km - 9400 positiva höjdmeter - genom fyra länder. Vinnartider runt 20 timmar... Filmen nedan är 2012 års racereport. Kolla - bli både imponerad och inspirerad... Mycket nöje...

 

 

Dahlhöjd

Mancold...

Då har livspusslet startat... Grodan är färdiginskolad på förskolan - Linda jobbar - jag har precis gjort min första snurra dag/natt/kväll... Facit hittills...? Grodan gillar att gunga och att käka frukt - det är fortfarande ont om Goa gubbar i Götet mellan 01:00 - 07:00 en löningshelg... Och träningen då? Som ett brev på posten i inskolningstider har jag drabbats av jordens mancold...ni vet den där sorten som får män att bli ynkliga och självömkande...den sorten... Det är inte bara trist...det är SATANS trist... Hade precis startat ett program på jogg.se inför Running Lights...en för övrigt fantastiskt trevligt tävling som går i uppväxtstaden Alingsås den 12 oktober. Målet är "vuxenpers" på 10 km och det har börjat bra med fina och roliga intervaller. Och så blir det en halvhalt pga snor och huvudvärk....som sagt...trist...

Annars ser jag fram emot att få bevittna de hårdaste av de hårda göra upp om titeln i Ö till Ö som går måndagen den 2 september.

Kort info om tävlingen...

"En av världens tuffaste endagarstävlingar.Alltid första måndagen i September.Måndag den 2:a september 2013Mellan Sandhamn och Utö i Stockholmsskärgård.

ÖTILLÖ är en unik tävling i en unik miljö. Lagom 2 personer simmar och springer över ochmellan öarna tillsammans. Den totala sträckanär 75 kilometer av vilka 10 km är simning och65 km är löpning.

Över och mellan 24 öar betyder 42 byten mellanlöpning och simning. För att hinna till mål kanman aldrig stanna – “Du springer i din våtdräktoch du simmar i dina skor!”

ÖTILLÖ är som 1.5 maraton i terräng i dinvåtdräkt och drygt 3 st Vansbrosimningar i dinalöparskor!"

För er som inte kan följa på plats kan ni se liveTV under dagen på www.otillo.se/live och följa loppet på Twitter - #otillo2013. Nedan en film från loppet 2010. Skall bli intressant att se vad segrartiderna blir i år. Det känns som om det står fler renodlade swimrunners på startlinjen i år. Kan Colting Coaching vinna...eller blir det en sensation...?

Ö till ö 2010 from Swedish Mountain Film on Vimeo.

Själv blev jag så sent som i förrgår tillfrågad om jag var intresserad av att hoppa in i ett lag där en i laget blivit skadad. Smickrande...men andra åtaganden och känslan av snor i kroppen gjorde att jag (med viss bitterhet....) slog dessa tankar ur hågen ganska snabbt. Tävlingen är lång...hård och förmodligen överkävlig på många sätt...men det är ju sådana saker som får en att vilja prova... Min starka övertygelse är att kroppen minst en gång per år måste påminnas om att den lever...Ö till Ö hade nog funkat som en sådan påminnelse. I våras hade jag någon dåre (internettroll...) som var inne på bloggen och yrade om att jag inte skulle ta mig i mål på Borås Ultra...inte ta mig i mål??! Så länge inte benen går av är det väl bara att röra sig framåt...

Nu blev detta ett långt inlägg om inte så mycket... 1. Det kommer mer substans under hösten... 2. Missa inte Ö till Ö den 2 september... 3. Var snälla mot varandra när höstmörkret sänker sig...

 

BAZINGA!!!

 

 

Dahlhöjd

Mountainbike - panterpass och Prinsens minne 21 km...

Senaste två veckorna har varit ganska lugna. Sprungit i skogen bara för att det är kul att springa i skogen, cyklat i skogen bara för att det är kul att cykla i skogen...och simmat avslappnat i sjön med nya Vortexpaddlarna. Det är riktigt nice att ha både skogen och vattnet alldeles utanför huset.

Jag och Coach A har haft ett snack om hur vi skall göra nästa år...men mer om det lite längre fram.... Gårdagen var vi båda med och sprang hos Pantern Running Club i Lindome, Jag har kört hela våren, men det var första gången för Johan. Torsdagspassen är perfekta - intervaller - backintervaller - löpstyrketräning - och allt tar inte längre tid än 90 min. Det absolut bästa är att det blir precis hur jobbigt du vill...

Idag åker vi ner till Skummeslöv för kombinerad kräftskiva och halvmarathondejt. Linda skall springa en halvmarathon för första gången, och jag har hört så mycket fint om banan...så jag kände att jag var tvungen att haka på. Prinsens minne går längs med havet utanför Halmstad. En lite klippt banskiss över 21 km nedan.

Idag har jag bara 4 dagar kvar på min pappaledighet... Jag har ju varit hemma sedan 21 december...men nu är det alltså slut. Blandade känslor...det har varit en magisk tid..men allt måste väl ha ett slut...eller en början på något nytt och förhoppningsvis ännu bättre. Grodan skolas in på dagis den här och nästa vecka...och än så länge verkar han köpa konceptet. Jag har ju det ganska bra med ett jobb som premierar fysisk träning...plus att skiftestjänstgöring gör att jag kan trycka in några långpass mitt i veckan. För att inte nämna bassängtid när ingen är där... :) Vi får se hur livspusslet funkar - men som Paolo säger... "Det växer ingen mossa på rullande stenar...!"

Lämnar er med lite MTB action från i förrgår. I höst skall baksidan av låren få jobba... BAZINGA!!!

 

 

 

Dahlhöjd

Swimrun Tjolöholm...

Med 24 dagar kvar till Öloppet drog jag iväg med Team HellWall för att köra ett tvåtimmars swimrunpass runt Tjolöholmsterrängen. Fin löpning och lugnt vatten. Fantastiskt fint. Filmade lite GoPro från kvällens pass..

Enjoy...

Perspektiv...

Idag valde jag att tanka ur min Garmin 310 XT efter några veckors träning. Har inte haft någon lust att logga på FunBeat eller på Jogg...men nu tänkte jag ta mig i kragen och kolla hur det sett ut det sista...

Kollade data från BUM 50 miles...och insåg att...det är LÅNGT!!!!

Borås Ultramarathon - sagolikt - lite kramp och stolthet...

80.4672 km är riktigt långt att springa...för de flesta...de flesta innefattar undertecknad... Att slutdistansen på min Garmin 310 XT landade på 82.01 km gör det inte bättre... Mer om det senare...

Jag har aldrig sprungit över 8 mil innan. Jag har gått förbannat långt när jag jobbade i Karlsborg - men nu var ju tanken att det skulle springas...

Johan (supporten) hämtade upp mig hemma strax innan sju i lördags. Starten i Skatås skulle gå klockan åtta. På väg i bilen började det komma lite fjärilar i magen. "Det är långt!" "Hur skall det gå!?" osv... Konstigt nog hade jag inga tankar på att "det är FÖR långt...!!!" eller "det kommer ALDRIG att gå!!!" Efter alla månader med tankar kring just detta lopp och just denna dagen var det alltså dags...

Vi kom upp till Skatås i god tid. Det började fyllas på med folk och stämningen var på topp.

Solvikingar som laddar...

Sekretariat och nummerlappsutdelning

Laddade - supporten tar uppdraget på största allvar...

Starten gick och vi rullade iväg med förra årets vinnare i täten som masterstart. Efter dryga 500 meter var det fri fart och alla gaseller kunde löpa fritt... Jag hade en tanke om att ta det lugnt i början - gå i alla uppförsbackar...även om det kändes mesigt i början. Min tanke var att om jag springer i backarna så kommer vaderna kapitulera efter 60 km... Sagt och gjort - jag hittade snart en grupp med löpare som sprang på i ett tempo jag kände mig bekväm med. Efter någon kilometer närmade vi oss den beryktade Getryggen och klättringen började.

Vi kom upp på toppen och fortsatte resan framåt - någonstans här började euforin komma. Allt kändes lätt - kroppen var pigg - huvudet var med - fötterna dansade över rötter och stenar. Allt kändes helt enkelt superbra. Första milen klockades in på 64 min. Klippte på och kom till första kontrollen i Härkeshult efter ca 17 km. Johan var där med Perpetuem och pepp. Tog lite chips och saltgurka på stationen och matade iväg igen. Hade tappat de jag sprungit med fram till stationen så jag tuggade på lite för att försöka hitta dem igen. 

 Drog på och kom ganska snabbt ikapp gänget igen. Vi rullade på och nu gick allt av bara farten. 20 km på 2 timmar och 12 minuter och nu infann sig nästan en religiös känsla. Jag som innan hatat att springa kände just nu att jag hade kunnat springa resten av mitt liv. Kroppen var etthundra procent fokuserad på att ta in allt runtomkring. Men.....den där känslan kan ju tappas ganska snabbt...efter ca 24 km tror jag...kom en liten dipp...kroppen svarade inte riktigt....två kilometer gick och ingenting hände...men så plötsligt var den där igen..känslan av att vara oövervinnerlig...känslan man har när man sätter den avgörande tekniken i en brottningsmatch...känslan av första munnen kaffe på morgonen...den känslan...

30 km passerades på 3 timmar och 18 min och det kändes fortfarande riktigt bra. När jag närmade mig Hindås kom den första krampkänningen i baksidan på vänster lår...."Helvete!!!" tänkte jag...inte redan...såhär i efterhand kan jag ju tänka att löpsteget förändrades lite när vi kom ut på asfalt. In i Hindås och starten för "korta" banan. Från Hindås och 15 km framåt skulle jag få lite draghjälp/pepp av Anders. När jag kom in mot kontrollen kom Johan och Anders och mötte mig. Byte av lite kläder - ny påfyllning av energi och vätska och sedan stack vi iväg längs ett elljusspår - nu var 35 km avverkade och jag kände mig fortfarande stark.

Efter dryga 49 km...

Mellan 35 och 50 var det bitvis tungt. Anders var grym som peppade på. Jag kände nog att jag gick in i min bubbla lite. En fot framför den andra och bara mata på - jag ger aldrig upp - bara kör - det är nu som huvudet får jobba - JOBBA PÅ!!!! Anders "-Nu har du sprungit en mara! Grymt!" eller hans redan klassiska när han lämnade mig vid 50 km....nu är det bara 15 km kvar tills andra repet - DET ÄR INGENTING!!!" :) Det kan inte vara speciellt roligt att vara medspringare eller pacer som "de stora" har...när man själv kör och har passerat 40-45 km blir man lite tyst...inåtvänd och söker kraft därinne där glöden är. Jag hade redan vid 20 km bestämt mig för att jag skulle ta med mig den känslan till 55-60 km...det funkade. Jag började krampa...so what...alla får kramp...alla får schackningsperioder...det är väl inget att lipa över. Så länge man inte känner sig skadad är det bara att mala på. Det är inte roligt hela tiden...men huvuddelen av tiden är det förbannat kul...! :) 

Milen rullade på... 4 mil på 4 tim och 37 min - 5 mil på 5 tim och 57 min - 6 mil på 7 tim och 22 min....nu var det stabilt med kramp... Lyckades få tag i några saltkapslar av en medtävlare. Drog i mig en med en gel och lite vatten. Matade på i en kvart och kom ut på stig utan uppstickande rötter...det var då det slog mig...det är såhär de känner....det är såhär det känns för de som knarkar...från att ha varit en spillra med stockar till lår kändes kroppen lätt...eller ja...ja hyfsat lättare iallafall...och jag kunde börja ta ut stegen lite utan att krampa ihop. Johan mötte upp vid "repkontroll nummer 2" vid 65 km och nu visste jag att det inte skulle vara några problem att ta sig till mål. En känsla av lugn infann sig. Jag tog en korv och lite chips i kontrollen. Fyllde på blåsan med vatten - bytte Perpetuem mot Cola i västflaskan och drog i mig ett glas Resorb Sport. I filmen nedan kan man se när jag langar över plastmuggen till Johan i bilen...för att sekunden senare få ett krampanfall mas grande i lårets baksida... :) Kilometerna tickade på...om än långsamt och när jag passerat sju mil infann sig nästa känsla...lycka...sju mil...det är långt...för att därefter två kilometer senare känna... "..vad i h-vete...nu får det hända något..." Kommer inte riktigt ihåg när...vet att jag var lite matt...men någonstans mellan 60 och 75 km hade någon en kontroll med apelsinklyftor....om ni vill smaka goda apelsiner...spring sisådär 6 mil innan....då smakar det RIKTIGT bra med apelsin... 

                                          NU KOMMER DET LITE SVORDOMAR.....

Började närma mig Borås - 77 km - 78 km - 79 km - nu svepte jag den sista colan - drog i mig vatten och förberedde mig för en långspurt...80 km....80.2 km....vad i helvete!!!!!! Var är målet!!!!!???? Vi hade passerat den högsta toppen på banan efter Hestrastugan...en sadist till banläggare....stekta vader...och nu hade de till råga på allt missat att det skulle vara ett mål på tävlingen....vad i helvete...igen...!!!! Nedför en stabilt brant och asfalterad backe och baksidan på båda låren bad nu hjärnan om att sluta...Kom in på snitzlad stig och en äldre man ropade...."-Heja på....bara 1 km kvar...!!" - "...EN KILOMETER!!!" vad i helvete...!!! Vek över en större väg....såg skylten KNALLELAND...sprang på...blev passerad....nära nu....där ser jag Johan....200 meter kvar...200 meter....ingenting...200 meter kvar av drygt 8 mils löpning. Känslor av trötthet - kramp - blåsor - uppgivenhet....BORTA....en känsla av stolthet - ödmjukhet - bubblande glädje infinner sig. 

Mål - hör mitt namn ropas - medalj runt halsen "BUM 50 miles Finisher" - Vackert - matt - glad - nöjd - jag gjorde det....gubbkroppen kan än... :)

Det blev till slut en 42:a plats av 59 startande i 50 milesklassen. Tiden rann iväg på slutet till hela 10 tim och 49 min. Segraren Patrik Brants vann tävlingen på 7 tim och 14 min...vilket enligt mitt sätt att se det är helt magiskt snabbt. Målet var aldrig att tävla. Målet var att bevisa för mig själv att jag bestämmer när kroppen skall sluta jobba. Jag bestämmer när det är över. Jag ställde ett genomförandemål - jag har levererat. Jag har fått nyttiga erfarenheter. Inför nästa år.....(ha ha ha...) skall jag köra fler och längre distanspass...jag skall ha med mig saltsticks / saltkapslar och köra dem på samma sätt som jag körde gel nu. Nästa år kommer jag att köra i några uppbyggda traildojjor. Körde mina Kinvara hela resan nu och jag tror att de är lite mjuka i sulan. Detta kan förklara blåsorna under fötterna. Längsgående blåser i hålfoten. Jag är oerhört nöjd med min ryggsäck/löparväst - Ultraspire Surge. Strumporna från Seger var grymt bra som vanligt. Tack Sebastian på RunnersGear för snabb leverans av gel och tips inför tävlingen. Tack Anders för medlöpning...du är grym! Tack Johan för att du är den mest positiva kronobergaren öster om Kungsbacka - nästa gång skall vi simma lite oxå... :) Tack Linda för att du roddade runt grodan innan och efter. 

BUM 50 miles är en grymt välarrangerad tävling i fantastisk natur. Arrangörerna bjuder på sig själva och är otroligt peppande och stöttande på stationerna. Jag rekommenderar alla som vill testa ett långlopp i trailanda att anmäla sig till nästa års tävling som genomförs lördagen den 24 maj. Jag är på.....45 eller 80 km...vi får se.... :)

Danmark och 3 dagar kvar...

Helgen tillbringades med familjen på Skallerup Klit Feriecenter söder om Skagen. 

Båda mina föräldrar har fyllt 60 år...så de bjöd på resa till landet där de dricker öl till frukost...

Landade i Danmark på torsdagen. God mat - gott att dricka - trevligt umgänge. 

Fredagen startades med jordgubbar - champagne och skönsång för min far...innan jag och Linda drog på oss våra Kinvara och betade av fina 8 km längs Vesterhavet. 

Önskade bitvis att jag hade haft mountainbiken med mig. Resten av dagen tillbringades i vattenpalatset och i restaurangen. Nice!

Under lördagen hade jag bestämt att jag skulle köra sista långpasset inför Göteborgsvarvet. Ville ha minst 20 km och hålla strax under 6 min/km. Jag och Linda tuffade iväg - L ville ha minst 10 km - passerade fina stugområden och en riktigt fin liten "Dyregård" med getter och åsnor. Linda vek av efter 10 och jag fortsatte söderut mot Lökken och Rubjerg Knude Fyr - som är en riktigt cool fyr som håller på att bli begravd av sand...

Loggade första 10 km på strax över 57 min och fortsatte...lite kuperat...men magiskt att springa på singletrack högt upp och titta ut över mäktigt hav...

När jag sprungit 15 km insåg jag att vägen till fyren var längre än jag kartrekat...så jag vände tillbaka mot Feriecentret via lite småvägar och genom små semestersamhällen. Alla borde springa när de är utomlands. Man ser mer...locals som lever sitt vanliga liv. Katten som ligger och spanar...eller det där coola huset med mosaikplattor i psykedeliskt mönster...

Landade in på Feriecentret och klockade in 20.38 stabilt fina och "balsam för själen" kilometer. Snittet blev 5:44 min/km - behagligt och glädjande. 

Nu då...tre dagar kvar till varvet och jag är lite snorig...inte bra...har ju inga planer på att springa fort på varvet med tanke på BUM nästa vecka...men...vill verkligen tugga runt GBG i fint väder och insupa stämning på lördag - tänker att det är motivation inför den 25:e och de 8 mil som skall avverkas då... Vi får se hur det blir... Det är iallafall vår och varmt!!! :) 

En bra helg...

Helgen har varit riktigt bra - i allmänhet - och ur träningssynpunkt i synnerhet...
Igår kom Lindas bror Putte med familj förbi. Vi har pratat ett tag om att köra lite stigcykling runt oss. Vi pressade in 9 km fin torr stig riktning Lindome. Riktigt fint - Putte har ju ny hoj...så jag skyller på det när han nu krossade mig i utförslöporna!! Trodde ett tag att de inte monterat bromsar på hans nya Specialized 29"...Tror dock det är en kombo av bra teknik och Daredevilmentalitet...








Grymt kul var det iallafall. Det här gör vi om snart igen och i sommar blir det perfekt att ha någon att cykla på Hallandsåsen med.




Cykelvård...
Idag stod ett LSD pass med Pantern Running Club på schemat. Har inte lyckats komma ifrån och köra långpassen på söndagar på ett tag. Sjukdom och det allmänna sociala samspelet med familj och vänner har inte riktigt tillåtit några längre söndagspass. Men nu var det alltså dags igen. Gillar verkligen tanken med dessa pass. Minst 2 timmars löpning i någonstans mellan 5:30-6:00 km tempo. Det går att prata och det är en blandning av asfalt/grus - men mest skogsstigslöpning. Perfekt!








Idag tog vi oss från Lindome mot Kållered centrum på stigar och småvägar. Väl i Kållered under järnvägen och E6:an över Ekenleden mot Torrekullaleden.








Väl inne på leden var det ren magi. Torrt och fint att springa. Varmt - men lite skugga från träden. Upp och ner hela tiden så kroppen och vaderna fick jobba...








Till slut kom vi ut vid Årekärr och Spårhagavägen efter en stabilt fin stigning med utsikt över sjön nedan.




När vi väl kom ut på cykelbanan vid Spårhagavägen blev det asfaltstugg tillbaka till Lindevi via Lindome centrum. Ett bra pass. Premiär för kortärmat och testade även mina nya Salomon Twinskin trailshorts som jag fyndade på Freeport i fredags. Har ni Large och bor i närheten... 70 % på hela provkollektionen.. Samma för dam i storlek small... Skynda fynda...




Körde vätskeblåsa med vatten och Perpetuem (2 timmarslösning) flaska i bröstficka fram på västen. Perpetuem är riktigt j**la bra... Inga magproblem och kroppen känns laddad med energi under hela träningen.




Nu blir det sövning av son - köpp - och soffhäng med andra säsongen av Downton Abbey på 8:an.
Imorgon swimrunpass i KBA med Coach A - Snart utesim...!!!
Pass på!!!!

En bra vecka trots allt...

Veckan...som i och för sig inte är slut än....har varit lite annorlunda. Jag är ju pappaledig och veckan har gått i magsjukans tecken...

Sonen har spytt och gråtit om vartannat - och jag har bara gått och väntat på att jag skall bli dålig...


Förutom att torka spyor och ringa 1177 - har jag hunnit med följande...

- 1 simpass i Kungsbacka med Coach A...



- 2 mountainbikepass






....och ett lite längre pass löpning idag med Axell...






Lite orolig över att jag fått någon skit i kroppen iallafall. Känner mig lite stel i lederna och lite hängig efter 15 fina - soliga - magiska kilometer i Bunketorp imorse... Vi får se hur det utvecklar sig.

Det som är synnerligen glädjande är att det kändes fantastiskt bra att klippa iväg 15 km i mina Merrell trail glove - utan att känna några problem med fötter eller vader. Riktigt gött att ha lite rum för tårna när man springer. Tack Merrell för dojjorna - de sitter som gjutna...


Nästa vecka kommer våra våtdräkter från Zone3 och Surfspot- skall bli riktigt kul att se hur de är. Tack Peter för hjälpen med dräkter. Är ni sugna på dräkter eller något annat ur Zone3 sortiment kan ni höra av er på dahlhojd@yahoo.se - så kan vi rodda ihop ett schysst pris...


70 dagar kvar till Kustjagaren i Karlskrona idag... Känns som att sommaren får komma snabbt så man inte fryser ihjäl utanför Blekinges kust den 29 juni...


Imorgon drar Linda till London - fram till onsdag är det herrarnas fria åkning här hemma - joggingvagnsrace och tabataintervaller med TRX/Kettlebell är ett fullgott alternativ under några dagar.

Stay safe och trevlig helg!