Swimrun Vallda Sandö 19 juni 2017

Lite film från gårdagens tur på Vallda Sandö. Första riktiga sommarkvällen med varmt vatten och solvarma klippor. Tyvärr så har brännmaneterna börjat dyka upp. Närkontakt över armar och ben!

-- GLÖM INTE ATT SPELA I HD --

Swimrun Costa Brava 2017 - The Movie...

I helgen har vi varit i Spanien och kört Swimrun Costa Brava. Filmen är 4:15 så ni får bara uppleva en bråkdel av den fantastiska banan. Jag kommer lägga ut lite småsnuttar här framöver. Har ni möjlighet att åka 2018 så tveka inte. Magiska stigar och sinnessjukt fint vatten att simma i.
-- OBS - GLÖM INTE ATT SPELA I HD --

Hösten är här...

Även om jag fortfarande kör kortbrallor så går det inte att förneka att det känns lite höstigt i luften.... MTB höst..... Idag tog jag med mig min nya Gopro Hero Session ut i skogen.... Varsågod!

Filmen från GBG SWIMRUN 16 augusti 2016

Film från Vallda Sandö 11 augusti 2016

Öloppet 2016 - swimrunglädje i dess renaste form...

Vid målgång förra året  när vi rullade in i mål på 5 tim och 24 min bestämde vi oss för att vi skulle gå sub5 timmar under 2016... Detta skulle uppnås genom fler långpass i Sandsjöbacka - hårdare simning och ett smartare upplägg av loppet...

Hur gick det då...?

Vi avslutade säsongen 2015 med Ten Island swimrun och Koster swimrun och var rejält sugna på att ta tag i höst och vinterträningen. Vi började bra med löpningen, och jag körde på bra i Fastlane hos Simcoachen, samtidigt som Per var en frekvent morgonbesökare i Valhalla. Säsongen hittills har känts bra. Vi startade i Barcelona med Swimrun Costa Brava och sedan körde jag och Axell Kustjagaren i Karlskrona. 

Tiden innan Öloppet satsade Per på långa pass swimrun och jag fokuserade på snabbdistanslöpning under två veckor i Skummeslöv. Kroppen kändes bra och det var med en bra känsla jag klev ombord på båten vid Saltholmen ut mot Styrsö.

På Styrsö var det dags att registrera sig och käka lite frukost innan det var dags att dra på sig neoprenfracken. Det är riktigt kul att träffa så mycket glada swimrunners. Jag driver ju weswim.se med en kollega och arrangerar GBG SWIMRUN med Axell, så det blir många som man vill prata med innan start. 

Jag och Per hade kommit överens om att vi skulle stå i första ledet vid start. Vår tanke var att man seedar sig för första simningen. Efter det kommer fältet ändå spridas ut. Vi har under flera år haft en sund.....*hahahaha*....konkurrens med Team Biffen och Bananen där vi turats om att spöa varandra under tävlingarna. De hade samma tanke som oss - första startled - rusa - simma - och sedan hade de nog tanken att fortsätta rusa....det hade inte vi... Vår tanke var att ta det hyfsat piano på Köpstadsö för att sedan kunna trycka på senare i loppet.

Kramade om Johan och Linda i Team Crosstränad Mix - kram till Andreas och Calle i Team weswim.se som premiärade Öloppet.

3 -2 -1....KÖR!!!! Alla rusade på - nästan 500 meter - 4 minuterstempo - håller koll på Pers rygg - vi svänger höger och nu är det dags. Inkopplad i linan och vattnet möter ansiktet - hinner tänka att det är många som simmar bra - simmar hårt... Min tanke är att köra som förra året. Sikta mot vänsterklippan - runda snävt - hitta min linje - stick - dra - upprepa - andas - hitta min rytm. Det stämmer - kroppen svarar. Jag märker att vi går om lag. Som vanligt har många förivrat sig och sprintat i 200 meter och jag kan se under ytan hur folk sparkar med benen som fiskar på land. Känslan när man hittar sin linje och det flyter är svår att förklara. När man vinner över vattnet och känslan av att man kan simma i evighet. Känner inte Per bakom i linan. 

Vi kommer upp ur vattnet samtidigt som Bjarne och Eva i Team Simcoachen Mix - ser Coach Anna-Karin.  Hon peppar som vanligt och vi tar oss upp ur vattnet. Låter Per ta täten. Vi springer på och som väntat så springer ganska många lag förbi. Efter ca en kilometer börjar dock en läskig tanke mala i mitt huvud....benen är tunga....det pirrar i baklåren... säger inget till Per. Så fort vi kommer av slätlöpningen och in i klippterrängen börjar det släppa. Vi klättrar upp på klippan efter surhålet och är på väg över till Asperö. Benen börjar leva upp igen. Ner mot vätskan och snart är det dags för äckelsimningen över till Brännö. Vår plan var gel var 40 minut loppet igenom. Dricka mycket och se till att pusha varandra hela tiden. Vattnet är djupare i år och vi simmar igenom hela simningen mot Brännö. Uppe på Brännö och dagens första lite längre löpning. Vi trummar på och Per tar ansvaret för kilometer vi avverkat och hastighet. Det enda jag behöver fundera över är att låta benen gå. Det känns bra. Vi går fortare än förra året och vi märker att vi ligger före tidsschemat utan att förta oss.

När vi kommer ut mot Galterö börjar det friska i.... Det blåser stabilt och simningen mot Känsö är snart på G - nu skall vi se hur det kommer kännas. Upp mot vätskan - ser till att trycka gel i tid innan simningen - jag försöker alltid se till att ha fått i mig energi en stund innan simningen så den kan "ligga till sig" under simningen. Det vågar på bra och Per kopplar in sig. Skönt att ha ett bra riktmärke på Känsö att sikta på. Trycker på - vågorna rullar på bra från höger. Ett lag som vi ligger bredvid håller hela tiden på och simmar in i oss så jag lägger mig innanför dem och fortsätter. Det känns tryggt och jag tar lite höjd för att kunna surfa de sista hundra meterna in mot uppgången. Känsölöpningen är en av dagens bästa. Jag kommer på mig själv med att le. Klippor - jag älskar klippor - jag äter energikaka och trippar runt på stenarena och njuter av att kunna vara just här - vid havet - i blåsten - och känna mig levande. 

Dags att simma mot Vargö - jag säger till Per att de måste dragit om banan - simningen är mer skyddad och går lite mer inåt land. Vi hoppar i och det här är tillsammans med simningen ut mot Kårholmen den bästa simningen vi gör under dagen. Känslan av bassängsimning är påtaglig. Upp på Vargö och fin löpning genom hagar och över klippor - Vargö är fint.  

Vi springer på och säger till Per att jag är i the zone och att han kan trycka på lite mer om han vill. Per som är rutinerad och vet att det snabbt kan vända fortsätter i samma tempo... ;)

Upp mot igång till simning mot Styrsö - kollegor som skriker "-HEJA POLISEN!!!" och vi hoppar i och simmar i det strömmande vattnet mot Styrsö.... Jag skrev det förra året och skriver det igen... Att komma upp på Styrsö är det närmaste en swimrunner kommer känslan av att klättra uppför Alpe d Huez under Tour de France - Jag ser på bilden nedan att jag nästan rodnar när jag springer genom folket. Förra året var det galet...folk överallt så man inte såg var man skulle springa.... lite lugnare i år...men ändå... FANTASTISKT!!!!! Uppgången på Styrsö skulle alla som sysslar med swimrun få uppleva! 

Styrsölöpningen - inte riktigt lika stor ångest som Vrångö...men nästan...men inte i år. Energi vid Galteröäägen och vi ligger 10 minuter före fjolårets tid. Per säger att sub5 kommer bli svårt, men jag skiter just nu i det. Det är så fantastiskt att jag kan gå på i 5:30 tempo trots att jag fuskat med långpassen (som jag lovade att jag skulle köra..) Jag ökar ner ot 5:20 och Per säger åt mig att hålla igen och spara mig till Vrångö. Det är där han är så satans bra. Han vet att det kommer bli jobbigt därute efter några långa simningar. Vi kommer in på löparslingan och det känns bra. Naglar blicken i Pers rygg och låter benen gå. 

Nu känns det som om allt går väldigt fort och det är snart dags att simma ut mot Stora Rävholmen. När vi närmar oss istigningen på Lilla Rävholmen ser vi dom...och Per säger...."-där är dom....Biffen och Bananen....!!!" De ser oss inte...de hoppar i...vi hoppar i....vi simmar...de håller vänster..vi går om på höger...vi kommer upp lite innan dem... Gör tecknet när de tittar upp...

Vi trummar på.. simmar ut mot Sjumansholmen och energin. Ångesten börjar komma över den stundande löpningen på Vrångö. Biffen och Bananen (Fredrik och Mårten) Går om oss mot energin. Trycker Endurolytes och gel - tar en banan - upp Per kopplar i och vi hoppar ner från bryggan och börjar simma. Precis som mot Vargö stämmer allt - Zenmode enabled - vi simmar bra nu. Plockar lag...simmar på. Kommer upp på Kårholmen - Jordens godaste saft och Ahlgrens bilar - vi möter Oscar och Ted - de ser sjukt fokuserade ut - och sedan simningen ut mot Vrångö. Dumt att vara dum. Fredrik och Mårten har satsat på att köra Kattegatt Swimrun...de har simmat som sälar hela sommaren. Lägger mig på deras fötter. Sticker och drar och sparar mig lite....känns konstigt att följa. Vi kommer upp samtidigt. Jag märker att de ökar farten när vi börjar springa. Mårten ser lite seg ut. Per går om mig och vi börjar mata på. Kroppen känns bra. Toppad på salt och socker känner jag mig bra....jag har aldrig känt mig så stark på Vrångö. Per håller ett kontrollerat tempo runt 5:35 och Vi plockar in på Fredrik och Mårten och när vi passerar kan jag höra mig själv nynna på "Segertåget" 

Vi kommer ner mot energin. Jag slänger i en energibrus signerad Wiggle i min softflask och vi vänder ut mot villaområdet och ut på löpslingan - vi springer om Micke Rosen och Björn Rosenthal - Micke har ont och är förundrad över hur glada vi verkar. Jag ler inombords för det känns så bra. Samtidigt är jag rädd för att trilla ner i hålet....det svarta trista hålet där muskler krampar och gnistor släcks....

Men det händer inte... vi kommer till igång. Möter Anna och Johan som är ledsna och arga över en felspringning.

Simmar - stökigt....får ingen känsla... vi kommer upp. Springer över Kårholmen. Saft! Per dricker nog 5 glas....satans god saft...  Vidare - kopplar i - nu börjar jag bli trött i armarna - jag märker att jag simmat mindre med paddlar och mindre i havet...märker att jag börjar bli lite irriterad - trycker undan det och vi hoppar i... KATASTROFSIMNING - det känns inte som vi kommer framåt - framme vid stegen och Per ropar att han har kramp. Jag vesslar upp på stegen och säger till Per att försöka stega ut krampen på väg upp. Hjälper honom upp och vi rör oss framåt. Energi igen - tar en banan - ngn spyr rakt ut samtidigt som han stoppar något i munnen. Klipphoppning inför sista simningen - ingen lina - ropar till Per som simmar till havs... Per skrattar - nu sista simningen - Sista j-vla simningen - jag som älskar att simma vill bara springa - det funkar inte - tekniken spökar och musklerna spökar - jag försöker vinna över vattnet - det funkar inte - hinner tänka..."....det är såhär det känns när man inte kan simma..." 

Vi kommer över - klättrar upp - tipp tapp tipp tapp - ut på slingan- 3 km kvar - tiden för sub 5 är ute - skit i det... vi har gått bättre än förra året trots sämre väder. Vi springer - springer i 5:20 - 5:15 tempo och jag är glad - trött men glad! Ser sista backen - rullar över den och vi börjar spurta. 100 meter kvar - fattar Pers hand - över mållinjen och vi landar in på 5 tim och 13 min - 11 minuters kap trots sämre förutsättningar. Endorfinerna kickar in och allt känns fantastiskt. 

Innan vi hinner passera ut och få våra matarmband börjar vi prata om nästa år - springa mer - snabbare övergångar mellan land och vatten - simma hårdare - trycka på mer på Brännö.....

Öloppet är en fantastisk tävling - publiken är magisk - har ni inte kört - kom till framsidan 2017 och kör Sveriges finaste swimrun.

Som vanligt så måste vi tacka Claes på Merrell för fantastisk skor - Susanne på Seger för de bästa strumporna - och Peter på Surfspot för dräkter och allt annat som swimrunners behöver.

Tack Per för pepp och bra koll på löpningen...nästa år då j-vlar går vi under 5 timmar....

Säsongen är inte över - om 10 dagar kör vi Ten Island Swimrun och i oktober drar vi till Tyskland för att köra 1000 Lakes Swimrun - ÖTILLÖ swimrun series.

Våren visar sig från sin bästa sida!

Det är verkligen helt fantastiskt - våren känns mer som julivärme och det gör ju att man kan simma ute varje dag - MAGISKT!

I helgen körde vi ett pass hemma i Kroksjön. Andreas som tillsammans med Calle är en del av "Team weswim.se" har haft lite problem med knät, vilket medfört lite rehab. Nu har han fått börja springa och hängde således på några varv.

Idag kör vi provswimrunning av GBG Swimrunbanan. Det ser ut att bli en riktigt fin kväll och en del folk som dyker upp. 

Vår nya sponsor - weswim.se  - kör provsimning på torsdag i Härlanda tjärn. Kom dit mellan 17-19 och prova utrustning - dräkter - bojar - glasögon - huvor m.m och snacka swimrun. 

Film från kvällens aktivitet i Barnsjön kommer under veckan.

Hoppas ni får en grym dag i solen!

'

Swimrun 2016 - so far so good...

Våren kom snabbt och idag den 23 maj känns det nästan som sommar - längtan efter att få slänga sig i ett varmt hav är nästan olidlig.. Vi har redan hunnit simma mycket ute i år och mer skall det bli. Här kommer lite filmer från maj. Hoppas ni har en bra uppladdning inför sommarens äventyr.

Swimrun Costa Brava 2016 - Höga berg - salt vatten och mannen på stranden…

Äntligen april och premiär för swimrunsäsongen. Om någon sagt till mig 2012 att jag 2016 skulle ta mig till kusten norr om Barcelona för att köra swimrun hade jag nog varit lite skeptisk. Men nu var det alltså dags. Vi fick en inbjudan av organisationen för Swimrun Costa Brava i vintras och efter stark backning från framförallt Merrell men även Seger och Surfspot  beslutade vi oss för att köra. Vi anmälde oss (givetvis…) till den längsta distansen - eller Ultran - på ca 75 km. När tävlingen kom närmare så valde arrangörerna att stryka ultradistansen så det fick bli maratondistansen på 42 km istället….något vi såhär i efterhand kanske kan tycka var OK… ;)

Efter en vinter av hård bergslöpning med inslag av trapplöpning och tiotals kilometer simning i öppet hav utanför Vallda sandö….(nej just det…vi hade glömt det…) var vi alltså på väg mot Platja D Aro och premiären av Swimrun Costa Brava.

Efter ett stärkande nattpass på Göteborgs hårda gator hämtade Per upp mig vid 05.00 på lördagen. Ut till landvetter - finköpp - träffade på  folk frånTriathlon Väst som skulle till Mallis och cykla . flyg till Frankfurt - och sedan vidare mot Barcelona. I Barcelona skulle vi möta upp Barbara från arrangören Best Trail som skulle ta oss till vårt hotell i Platja D Aro - allt fungerade riktigt smidigt och vi var snart på väg i bil mot hotellet. 

Väl på hotellet så såg vi till att kolhydratladda ”Lisa Norden style” med en stabil pizza samtidigt som vi diskuterade om vi skulle klippa eller inte klippa ärmarna på våtdräkten…  Vi träffade på Lelle och Daniel från Swedish Armed Forces och de sa ”-Klipp!” Jag var lite skeptisk….men Per var mer entusiastisk. Sagt och gjort - Som vanligt känns det helt sjukt att klippa sönder en fullt fungerande våtdräkt. Vi kittade på oss det vi skulle tävla i under söndagen och tog en kort jogg längs strandpromenaden innan det var dags att hoppa i och simma lite. 

Per rusade ner mot vattnet och hoppade i - jag följde efter och när jag väl dök i vattnet kände jag hur ett leende spred sig i ansiktet - helt klart vatten - lagom temperatur - MAGISKT! Simmade runt lite som ett barn eller som känslan av ett kosläpp för swimrunners. 

Upp på hotellet - av med utrustning och sedan knatade vi iväg till målområdet där det skulle bedrivas någon form av preracebriefing.  Samlingslokalen fylldes till bredden med folk som bar de klassiska attributen - ironman finisher t-shirts - Oakleybrillor med spaceade färger - kompressionsstrumpor och gigantiska träningsklockor.

Så startade showen -  Inledningsvis gick det att höra vad arrangören sa, men efterhand blev det lite av ett organiserat kaos då folk inte riktigt förstod att det är bättre att vara tyst - vilket medförde att det var som att sitta i en stor Linguaphoneundervisning med spanska - franska - engelska och katalanska på samma gång. Det bästa var ändå när de visades karta med sträckor samtidigt som arrangören sa ”-men de är ändrade…så det stämmer inte riktigt..men ganska bra…!” 

Efter genomgången bunkrade vi vatten - cola - postraceöl och choklad och stack tillbaka till hotellet. Tillbaka på hotellet var det dags för middag. Vi tog oss igenom friterade bläckfiskringar och efterrättsbuffe och beslöt oss för en tidig tapto då det var dags för revelj och fruktost 05.45.

Upp i ottan - frukost - packa det sista och bege oss till den förutbestämda platsen där vi skulle hämtas upp med buss för färd mot starten. Vi knatade iväg och kom fram till en rondell där vi var….tada….HELT SJÄLVA…!!! Efter en stund dök det upp ett norskt mixedpar och sedan ett gäng fransmän som kändes stabilt övertända - de pratade ÖTILLÖ…eller ”ÖtiÖ” som de sa (säg det fort) Då bussen inte dök upp tog en fransman befälet över gruppen och sa ”follow me” och vi marscherade iväg till en annan plats…där bussen inte heller dök upp…då gick vi alla tillbaka till hotellet.. Vid hotellet stötte vi på en arrangör som pratade i telefon med busschauffören…..Jag vet inte vad de pratade om, men han lyckades iallafall pressa in ”Bale!” minst tio gånger på 30 sekunder och sedan pekade han mot en ny punkt vi skulle gå till. Efter ytterligare en promenad kom vi fram till en ny plats…och där…..tada….kom det en buss! 

Vi hoppade på bussen och åkte en bit - utsikten med hav på en sidan och höga berg på ena sidan vad fantastisk. Efter en stund kom vi fram till en ny buss - bytte buss - och körde vidare. Upp i bergen mot Begur där starten skulle gå. 

När vi närmade oss Begur såg vi en stor uppblåsbar portal högt högt uppe på ett berg, och vi insåg att det var där vi skulle starta. Bussen stannade och vi fick kliva ut och kitta på oss utrustningen. Redan nu började värmen kännas trots att det bara var dryga 15 grader strax innan åtta. Efter att ha fått burken med GPS trackern så fick vi gå sista biten upp mot startplatsen. Väl uppe på toppen var utsikten helt fantastisk - berg - himmel och hav. 

1 minut till start - nedräkning - alla kändes rätt avslappnade - första tre kilometerna skulle gå nerför innan första simningen på 540 meter - Good luck - och vi var iväg. Per sa någonting om att ”-…det här känns ju lätt….!” och vi rullade på ner genom en by vidare mot riktigt fin singletracktrail. 

Värmen kändes redan och det var riktgt skönt att komma ner till första simningen. 540 meter - helt klart vatten - vi hade bestämt att vi skulle ta det lugnt även på simningen i början, så jag hakade på ett par fötter framför och fokuserade på att komma in i lugnet som jag brukar finna lite längre fram under tävlingar. Siktade ibland - kollade ner och såg fiskar - inte fulfiskar som hemma utan mer    ”svartvita hitta Nemo fiskar”. Första simningen kändes bra och vi kom fram och tog oss upp. Bra fäste med nya Allout Crush Light från Merrell. Jag har aldrig sett klippor som de vi steg upp på.. Det var som om någon hade ställt rader av knivar med eggen uppåt. Vi började klättra då det var riktigt brant. När vi kom upp mot krönet blev jag lite tagen av utsikten. Att vara så högt upp samtidigt som det stupar ner mot ett grönblått hav var (jag kommer använda det ordet många gånger…) magiskt. 

Väl över krönet tittade jag upp och sa till Per.. ”Vi skall nog dit upp!”…dit upp var helt galet….4000 meter uppför….UPPFÖR med stort U….högt - brant… Vi övergick ganska snabbt till SwimWalk och tog oss uppför berget. Väl uppe så öppnade terrängen upp sig och vi kom ut på en fantastisk stig med havet på vår vänstra sida. Underbart att få sträcka ut. Efter ca en kilometer var det dags för nästa simsträcka på ca 400 meter. 

Vi simmade  på - magisk simning med underbart vatten - en bra simning med bra flyt där vi plockade två franska lag. Vi kom upp på en sandstrand och fram till första energistationen.  Skönt med energi - cola - nötter - apelsin och godis. Fyllde på våra softflasks och drog iväg. Nu var det mer stadslöpning, men det gick fortfarande stabilt uppför. Vi matade på - pratade om hur fint det var - försökte ta in vyn. 

Asfalten  blev grusväg blev stig och vi fortsatte uppåt. Per körde sin klassiker "-Går det uppför måste det gå nerför!" Det underbara med Swimrun Costa Brava är att det känns som om arrangören lyckas får till 90 % uppför och 10 % nerför... :) Vi sprang vidare - simmade - sprang - simmade. De sträckor jag skrivit ut på paddlarna började suddas ut och vi hade till slut inte riktigt koll på var vi var i racet...och när vi frågade funktionärerna om sträckor så fick vi lite olika svar. Vi brydde oss egentligen inte om det utan fortsatt att mata på. Bitvis var det tyst, och som vi pratade om senare på hotellrummet. "-När det blir tyst...det är då man vet...att nu börjar lidandet..." Det sköna med långa lopp är att man är pigg..för att bli seg..för att senare bli pigg igen. Det är en fysisk och känslomässig bergochdalbana som är fantastisk på något sätt. Jag tycker att jag lär mig mer och mer om mig själv för varje lopp jag kör. Nog filosoferat. 

Efter ett antal simspringhoppande kom vi fram till mannen på stranden... Vi kom ner på en strand i en liten vik. Eftersom jag alltid simmar först försökte jag fokusera på att hitta den funktionär som skulle bocka av oss och peka ut riktningen... Men det första jag såg var....Mannen på stranden...eller Claude....

Vi hade hamnat på en nudiststrand..framför mig stod nu en funktionär med  Besttrail tshirt och Claude...en spanjor som gud skapade honom..helnöjd med oakleybrillor med blått glas...händerna i sidorna och en stabil pjäs mellan benen. Frågan är om han var mest intresserad av var vi skulle ta vägen eller våra tajta skandinaviska kroppar draperade i neopren. Jag tittade mig omkring och vi hade verkligen hamnat i en nudistkoloni med folk i alla former. Ja ja...vi kom i vattnet...simmade...kom upp på andra sidan. Frågade Per... "-Såg du..!?" Pers svar "-Det var lite svårt att missa...!" :) 

Vi sprang på - simmade. Ju längre dagen gick desto mer stökig blev simningarna. Arrangörerna var grymma på att märka ut löpsträckorna under hela dagen, men utmärkningen av simsträckorna måste bli bättre tills nästa år. Det håller inte att säga "-håll höger efter klippan och sikta därefter mot dina kamrater..." Under ett flertal av simsträckorna kom en kajak upp vid sidan om mig och sa att jag skulle sikta mot en annan kajak....för att därefter inse att den kajak jag skulle simma mot hade flyttat sig...  Mitt tips är att jobba med större bojar - likt man använder i triathlon - och som man använde vid sista simningen under dagen. Då är det lätt att se vart man skall och rytmen i simningen blir bättre.

Ju längre in i banan vi kom desto mer lättlöpt (allt är relativt....) blev det. Vi var som sagt lite lost i sträckor med tanke på att det vi skrivit upp var borta, men vi hade en bit där vi skulle veta var vi var och det var en sträcka där man skulle "vågbrytshoppa" över tre pirar.

När vi väl kom fram till vågbrytarna visste vi var vi var och vi ökade tempot något. Här märkte vi att vi har lite mer rutin än de andra lagen som var med vad det gäller att komma i och ur vattnet. Vi är vana vid snabba byten och fipplar inte så mycket med utrustningen. Det var typ 150 löpning - 180 simning - 150 löpning - 100 simning - 100 löpning - 100 simning och sedan upp på strand och löpning på strandpromenad.

Nu började jag känna det välkända pirret i baksida låren. För få långpass började nu kännas. Jag sa till Per att vi var tvungna att sänka farten. Vi tuggade på och kom till slut fram till stadsskylten för Platja D Aro. Fin löpning på små bakgator. Två simningar kvar. Fin simning. Passade på att njuta. Kom ut på "vår strand" Tittade bort och såg sista simningen där man skulle simma ut mot en boj - runda - simma längs med stranden och sedan in mot stranden för sista löpningen mot mål. Sista simningen gick bra. Kände mig stark trots att vi nog simmat dryga 7 kilometer. När vi kom ur vattnet kändes det skönt att få sträcka ut på plan asfalt. Tittade på klockan. Per hade sagt "-det kommer nog ta sex och en halv timme...!" innan vi startade.. Nu stod min klocka på 7 tim och 52 min.... :) Jag sa till Per... "-vi skall in under 8!" Matade på - folk tittade på oss och tänkte förmodligen att vi var dårar. Kom ut på huvudgatan - spanska kollegor som såg ut att ha pondus stoppade trafiken - sista biten in - vi kommer klara sub8 - 50 meter till mål - höjer handen för att highfivea Per - 30 meter - 20 meter - TJOHOOOO - slår i någon ojämnhet i marken (lyft på fötterna....) och flyger genom luften för att landa på knän och händer - reser mig  upp - blöder - vad i helvete - tittar på Per - och vi springer de sista metrarna in i mål! Lycka över att vara i mål - lycka över att få ha upplevt en underbar bana. Medalj - byter om - norska laget vi pratat med innan  kommer i mål. Vi grattar varandra och tar obligatoriska målfoton. Pastasallad och cola. Pratar med mixedtvåorna. Alla verkar vara överens om att Swimrun Costa Brava är något utöver det vanliga. En otroligt fin bana som får 10 av 10 om man bara fixar till landmärken att simma mot.

Tillbaka på hotellet  - dusch - San Miguel och chips. Vi pratar om loppet. En fantastiskt fin tävling som vi kommer komma tillbaka till nästa år. Har ni möjlighet så skall ni åka. ÖTILLÖ är vackert - Öloppet är vårt lopp - Swimrun Costa Brava är exotiskt för oss från Sverige. Oerhört fin traillöpning - magiskt rent och klart vatten. Trevliga funktionärer - Jag skulle inte vara förvånad om de har 100 lag på startlinjen till maratondistansen nästa år. Tack Pere för tävlingen. Tack Barbara för alla hjälp med transporter och goproförvaring. Tack till Merrell och Claes för att ni/du gör att vi kan göra det vi gör. Tack Seger och Susanne för spons av de bästa strumporna för swimrun. Tack Peter på Surfspot/Trispot för att du alltid fixar toppdräkter.

Jag lämnar med vår film och den officiella filmen. Åk till Costa Brava nästa år - Ni kommer inte ångra det!

Swimrun Costa Brava 2016 - Filmen...den korta versionen...

Här kommer  den korta versionen av filmen från Swimrun Costa Brava 2016.... Directors cut och extended version kommer tillsammans med race report i slutet av veckan. Varsågoda!