Nu räcker det...

Egentligen skulle jag bara kunna posta två bilder i det här inlägget och sedan trycka "sänd"...

Läser Twitter och FB uppdateringar med härliga resultat på 1milvartredjetimme - seedningslopp - fotbilder med traildojjor bland snödroppar på instagram...och jag då...slemhosta och lätt orkeslös. Sedan januari har jag haft en stabil mancold - kräksjukan - och nu senast i början av veckan en rejäl febertopp över 39 grader för att efter det bli lite bättre dag för dag... Det räcker nu...jag har förstått budskapet! Jag är aldrig sjuk...korrigering.. Jag VAR aldrig sjuk....innan dagis kom in i bilden...Livet ser likadant ut som det alltid gjort...med undantag för....DAGIS.... Det är något ondskefullt som växer där....det kan iochförsig vara en kombo av treskiftsarbete - hård träning....och dagis... Vad det än är så räcker det nu. Börjar bli stressad över Borås Ultra i slutet av maj. Jag skulle ha plöjt många fler Ultrapass vid det här laget. Jag får väl helt enkelt köra ytterligare en omstart...igen... Linda säger att jag inte skall vara så dramatisk... "-Du sprang ju ett stabilt 20 km pass i 6 min tempo på stig i söndags!" - ja...men det var en vecka sedan.... Den träning som sker nu är ju den som skall bära den 1 september....

Det blev av naturliga skäl inget maxpulstest på universitetet i tisdags. Förhandlat om tid i slutet av kommande vecka. Håller alla tummar och tår att det vänder nu. Börjar långsamt och försiktigt igen för att bygga framförallt tid men även mil på stigen. Hoppas ni haft en grym vecka. De jag följer via bloggar och sociala medier verkar ha haft en toppenhelg!

Återkommer i veckan med uppdatering om läget...

 

 

Dahlhöjd