måndag 4 augusti 2014

Öloppet 2014 - krampen från h-vetet...

I lördags körde jag och Johan Öloppet och Linda och Kristina körde Öloppet sprint. Linda återkommer säkert under veckan med deras tankar om loppet...som för övrigt gick fantastiskt bra...


Jag och Johan hade innan snackat om att kunna ta oss runt på 6 tim och 15 min, men på en bra dag trodde vi oss kunna pressa oss under 6 timmar. På morgonen tog vi båten ut till Brännö som alla andra. Käkade frukost ute på värdshuset innan vi stack iväg och hämtade ut raceväst / simmössa och chip. Redan vid niotiden kände man att det skulle bli en varm dag. Vi knattrade ner till startområdet och började kitta på oss utrustningen vi  skulle ha med oss. Vi har under träning fram till Öloppet och på Kustjagaren kört med lina mellan oss för att inte tappa tid i vattnet. Under Kustjagaren var vi dessutom sammankopplade hela löpsträckan. 


Tankarna innan loppet i lördags var att inte köra lina under första löpningen, utan att koppla ihop oss inför och under den första simningen som är på dryga 750 meter - fågelvägen... Starten gick och vi trummade på. Vi kom ner till vattnet och kopplade ihop oss enligt plan. Skönt att slippa kolla bakåt för att hålla koll på Axell och han kan bara fokusera på att veva. Både jag och Axell anser oss nog vara stabilt kompetenta simmare, och jag känner ofta att simningen är avslappnande och att vattnet är min vän. Redan under första simningen kände jag att det var något som inte stämde. Flytet som funnits veckorna innan var borta. jag fick börja kämpa och teknik förbyttes mot kraft. Upp på andra sidan och vi var fortsatt sammankopplade under löpningen på Köpstadsö. Värmen kändes, men vi hade bestämt att vi endast skulle cabba ner på de längre löpningarna på Brännö - Styrsö - Vrångö och tillbaka på Styrsö/Donsö. 


När vi kom ut på Vargö började jag känna lite krampkänningar i ena vaden. Jag sa inget till Axell just då, men började känna mig lite stressad. Vi fortsatte sammankopplade över Styrsö och jag försökte verkligen trycka i mig energi nere vid Bratten - saltgurka -  Red Bull och banan. Vi höll oss i rörelse och gick och käkade upp för backen efter energin. När vi kom in på naturslingan började vi rulla på igen och nu började det dra ihop sig rejält i baksida lår och vaderna. Har lite dålig koll men jag tror att det var ute på Stora Rävholmen som det fullständigt ballade ur....helt plötsligt krampade vaderna ihop så illa att jag bara föll ihop. När jag försökte stretcha vaderna började höger baksida lår att krampa ihop. Jag fick lägga mig ner på marken och Axell hjälpte mig att trycka ut vadkrampen. Upp igen med ett stabilt "-HELVETE!!!" och stapplade fram som ett julbordsfyllo på Avenyn. Hasade ner mina calf sleeves och tyckte att det lättade lite i vaderna. Vi hade med oss ett rör med Endurolytes som jag bad Axell plocka fram. Tryckte tre stycken med lite vatten och det var sedan skönt att få två lite längre simningar ut mot Vrångö. Vrångö blev en pina. 20 löpsteg - tre stapplande gångsteg - nu är det fan inte roligt längre. Mörka tankar när ren swimrunglädje i magisk miljö byts ut mot en känsla av "...varför lyder inte kroppen..." Vrångö tog slut - tre simningar kvar - mellan Kårholmen och Sjumansholmen började vaden krampa - sparkade lite för att mjuka upp och Axell tryckte till lite till. Simmade på - sista energin - vill bara i mål. Besviken över att tidsmålen är borta - mörka tankar om den 1 september och ÖTILLÖ. Cabbar ner efter sista simningen och stapplar över stenarna in mot Styrsö. Det är inte löpning som sker därefter - det är mer hasande över bron med  inslag av stretch. Publiken är grym som peppar på...men det hjälper föga när kroppen inte lyder. Kommer mot mål - ser Linda och Kristina i sin gula sprintvästar. I mål - 6 tim 27 min - kapade en timme från förra året...men det räcker inte på långa vägar för att ta bort besvikelsen. 


Jag hade verkligen velat ha med mig en positiv känsla inför ÖTILLÖ. Vi får fundera över hur vi skall nyttja linan under loppet. Förberedelserna inför Öloppet har varit bra. Var förkyld två veckor innan, men på genrepet förra onsdagen kändes det bra. Jag har fått kommentarer om att testa magnesium mot krampen, men jag körde 360 mg magnesium varje dag  veckan inför öloppet. Jag har ätit hyfsat, druckit bra och vilat efter förkylningen. 

Idag är det 27 dagar kvar till ÖTILLÖ - förhoppningsvis är det inte lika varmt. Det är dubbelt så långt - målet är givetvis att klara reptider och ta oss till Utö och både jag och Axell har en enorm respekt inför loppet. Nu har jag analyserat färdigt Öloppet 2014 -  loppet är fantastiskt fint arrangerat - det kändes proffsigare i år än förra året - förhoppningsvis står jag på startlinjen nästa år..

Nu tittar vi framåt - 1 september står vi på startlinjen i Sandhamn för första och kanske enda gången i våra liv. Vi skall i mål....



4 kommentarer:

  1. Bra rapport, jag förstår din besvikelse, dock skall du vara jäkligt nöjd med att du trots allt valde att fortsätta, många hade gett efter för smärtan och brutit. Baserat på vad jag sett av er här och hur ni tränar så tror jag bara du hade en dålig dag - sånt händer alla förr eller senare. Nu har du haft din otur och kommer klara ö till ö helt galant! Det var iaf för mig inspirerande att se er när ni kom på Asperö. Kanonbra jobbat!!! /Per

    SvaraRadera
  2. Gött kämpat, åkte själv på fet kramp i benen i årets upplaga. Får tacka min bror som drog runt mig och mina 2 timmerstockar till ben. Lycka till i ÖTILLÖ!

    SvaraRadera
  3. Ola Hultkrantz10 augusti 2014 05:19

    Bra jobbat Johan (x2). Du har gått framåt rejält sista åren, någon dag funkar bara inte allt. Håll er till planen så funkar det säker på ÖtillÖ. Håller tummarna för er där!

    SvaraRadera